Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1868, sida 2

— Er friwillig stolmästare. Helt nys ligen trog en skomatare, J. Weattie, i Englana, som i sextio är af sin lefnad ajort fforon och friwilliat unterwisat barn. Han war förd i en secken Bayne 1781, och lärre ver mer sficklighet sitt hanttwerk, hwårpå han flyttade till Gore donstown för att ter drifwa det med bättre framaång. På ven titen woro foltffolor i England sällsynta, och on stor tel af folket betraftare tet säsem en onyttig förspillning af tid oc) penningar att skicka fina barn före tolfte eller trets tonde året till skola. Månaa Ffunterers för hwarken läsa eller skrifwa och förs blefwo i en djup okunniahet om driftens domens sanningar. Belymrad öjwer denna soergliga ställnina, tänkte Beattie länge terpå, hurn ban ffulte funna hjels pa bet. Änt tligen beslöt han att metres la fri underwigning. Så snart grans narne fingo höra detta, skynrate ve att skicka sina barn till honom, ech han wann dessas tillaifwenhet till ten arar, att hang wertstad hela dagen war uppföld af ftur deranre gosfor och flickor. Men på af: tonen, då barnen hate lemnat henom, jatte ban fig äter på fin skomakarebänk, och arbetare ofta tilis midnatten, för att åltertaga hwad han försummat. Pä tetta sätt satt den redlige mannen 60 år af sin lefnad med den dagliga unterwisnins nen of 30-40 barn, och erhöll äderför ide blett altria ret ringaste underhäll, utan toa ret till och med rätt illa, om nägen försölte att erbjuda henem ett sådant. — Hämden wakar. Från norra Hel: singland omtalas söljante luftiga tjufhis storier. Unter sistl. höst börjate egaren till ett i en elf utstältt älkar misslänka, på grund af minskad fånast, att älarne på nägct hemliahetsjfullt sätt proftiferas tes ur sin wåta tammare. Wit anssälld granskningaf förhållantet befannsock märs lan till läjet för ältistan hafwa blifwit uppbruten. Aha, tänkte eparen, jar fall fanga fiskaren. Han tar med fia en af dessa slingrante pieser, fom öfwerklädda mer swart skinn befinnas hängande i ftallar och hafwa systonstycke med on lång mörf äl, och lägger fir på lur noder nätterna i närheten af ållistan. Under tredje nattens djupaste mörker kommer oc en fiaur till stället, uppbryter med vera låset, kastar af fig kläderna och fryper naken ner bland ålarne. Sfönt! Näfwen är fängad. Eaaren skyndar iill, slar iaen luckar till ålkaret, men öppnar tdammluckan. AÅltjufwen, fom ej fan mots stå den ftriva foresen, kastas omkull bland de omkring hang kropp slinarande ålarne, och i en ganska oangenäm belägenbet börjar han skrika på parton. Luckan