En qwinnas röst om brulet af starla drycker. På ett starsmöte i eu mwif fradiBens sylvania uppställdes den frågan, huru wira man borde lemna någon rättighet att försälja starka drycker. Presten, dear tonen och läkaren syntes, sällsamt nog, alla wara böjte för att mergifwa denna rättighet. En enda man allenast talade med ifwer och allwar deremot, på grund af det onda, det astarkom. Frågan mar just på wäg att afgöras, då uti ett hörn af rummet en synbart förfallen qwinna reste sia. Hon war tarfligt och tunnt flärd, och hela hennes ulfeende röjte, att hon lefwat ett brottsligt och eländigt lif, samt att hennes jorriska tillwaro nals kares sitt slut. Efter ett ögonblicks tystnad, hwarunder allas ögon fästarxes på henne, utsträckte hon sin hopkrumpna lekamen titt fin fulla längd och, anfträns gande fin hesa röst till en onaturlia grad bad hon de närwarande att betratta henne. — (Ja, fare hon, betratten mig wäl; och sedan J hafwen skådat nog, få hören mig äfven. — Allt hwad den siste talas ven bar yttrat om måtiliabetsdridans vdet, såsom meter till syllerilasten, är botftafliaen sannt. All erfarenhet deftyre fer retta till fullo och är utom hwarje twifwelsmål, ity att allting, fom sker, består af början, fortsättning och ful bordan. Allt drickande af alkoholiskt gift, för någon helso orsals skull, hwarigenom ett dagligt behef deraf alstras, är bedräs aeri eller förewändnina. Skåden mig! J kännen mig alla, eller hafwen I en gång tänt mia. J weten alla att jag en gång war rif, att jaa ende den största farm i detta grannskap. J weten äfwen, att jag bare en den mest nobla, aorbjer: tare och förträffliga af männer, samt att jog egre dygdiga, godhiertare barn. Hwar äro de alla nu? — Prest, vektor, swaren mig: hwar äro ce alla nu! — O! I weten det allt för wäl .... be hwila alla, sita wid sida, rernere i kyrkogården, alla, säger jog — bwarenda en af dem hafwa de nedstigit i drinkarens araf! De wero intalade utt tro, att måttlige hetstridande war både tillåtligt och rätt, att euraft öfwerdrift borde unrwikas. Och ve åberopare er, och er, och ex — petante med sitt finger på presten, deras tonen och läkaren — de åberopade eder såsom auktoritet. Skyttare cow kura af fårana lärare, trorre de fig sätre. Men jog olyckliga mata och moder, jag såg den gradwisa förändringen fomma såsom