Spanien, Jtalien och Nederländerna och sist wad Kungörelsen den 11 Juli 1818 i allo föreskrifwer. Framhärsar i underdånighet och mwördnad nit Trohet med mannamod styrka med kraft Sormäatigste Allernådigste Konung och Herre Sweriges Norrlands och Björkönäslandenas Högbemälde Högs sta Domstolars Eders Kongl Maj:ts in i döden tillaifne undersåte Eskil Swedin (bomärke) Sundswall och Kronohäktet i Medelpad d. 23 Mars 1853. Uppsatt af A. G. L—a intygar att Eskil Swetdin sjelf tecknat sitt bomärte. Sådane rättegångsbiträden borde fans nerligen i arvode ha fem och tjuge — par spö. — En förmögen undantagsman. 3 Hallands-P:n läses: Wid hållen bo: uppteckning efter aflidna Jöns Persson i Eftra Bergagård befanns en tillgång på cirfa 27,000 rdr i utlånta penningar — allt frukten af en förståndig hushåll ning. Han hade likwäl för längre tid sedan utdelat såsom hemgift till sina barn antagligen ett par tunnor i wåärde; hwadan man beräknat, att Han wid sin död, om han intill dess innehaft och förwaltat fin förmögenhet, skulle warit egare af 5 a 6 tunnor guld eller närmare 100,000 rdr. Jöns Persson, hwars fader war s. f. herrskapsbonde i Holm une der Wapnö, begynte fin bana fom tjenstedräng. Han förstod litwäl att sörwalta det lilla så, att det tillwexte, till stor fromma både för honom oc) andra. Så widt kändt är, tog han aldrig mer än sex proc. ränta, war alltid böjd för rätt: wisa, wälgörenhet och frikostighet. J alla hans handlingar röjde fig en förståndig omtante både för det närwarande och för framtiden. Så lät han för 30 a 40 är sedan betet wara obegagnadt under ett halft tjog år å utmarken till sitt halfwa frälsehemman, der nu finnes en wacker skog af et, björk, fur och al m. m. å en rymd om cirka 20 tunnland, oanmändbar till annan wertodling, och hwaraf nu tan, med skogens bibehållande, skördas hwad fom till wirke oc bränsle för går: dens behof är nödigt — hwillet will säga mycket i en skogsfattig ort — samt jems wäl nägot till afsalu. — Bastanta altaremats-kator. Under förlidet är berättades i tidningarne, att organisten Holmdahl i Asmundtorp uti Ståne genom rättegång tillwunnit fig altare-eller päskemat af hwarje mat: lag inom församlingen, med bestämmelse, att hwarje bröd skulle wäga minst 15 stålpund och wara baladt af fint mjöl. Nu har en annan klockare wid namn Grönwall i westra Sallerup, äfwen i Ståne, såwäl hos flandshöfdinge-embetet och kammarfollegium som hos k. maj:t blifwit tillerländ påffemats-tafor, mot: swarande minst twå sappar råg, fåfom af ålder wanligt warit. — En örnhistoria. I Göth..P:n läses: J Lunrby socken, Laske härad af Skaraborgs sän, tilldrog fig nyligen föls jande owanliga händelse. En dräng från socknen passerade midt på natten en mindre dunge. Kommen helt nära ett träd, tyckte han fig på ett af dess neder: sta grenar urskilja en större fågel, utan att dock derwid fästa någon widare upp: märksamhet förrän fågeln plötsligen skjöt ner från trädet med fåran fart, att drängen föll omkull. J detsamma arep djuret honom om ena benet och vå han sökte afwärja anfallet med högra handen, blef äfwen denna sångad af ren sälsamma fågelns skarpa klor. Det lyckades rod slutligen drängen att fatta djuret om halsen och dymedelst i det närmaste qwäfwa det, hwarefter några dråpslag mot trätet slutligen fom det att utandas sin sista suck. Den djerfwa fågeln befanns då wara en gammal QRunpgörn, mätande 6 och en half fot mellan wingspetsarna. Djuret befann fig i ett ytterst afmagradt tillstånd och skulle säkerligen aldrig utan hungerns mättiga sporre wågat sig på en strid, hwari det till slut måste blifwa befeg: ratt. Den få oangenämt öfwerraskade drängen slapp undan med några skråmor i handen oberåknadt några dugtiga örfir lar af örnens wäldiga wingar. Öfwergångtill christendomen. Från 0O .