tt ten lägger arunden till arbetarens moraliska wärdte, på samma gång den: befordrar lommunens wälstånd. Jag will såletes höra hwad motståndarne till reformen haswa att säna. De ssörsäkra att en alltför fri rösträtt är lika ffardlig fom nutidens grarerare skala. Ar: betarne skola blifwa politiskt beroende af fina arbetsgifware, litsom ekonomiskt förut. Följaltligen skola arbetsgifwarne wara de sjelfskrifne lagstiftarne inom samhället oc) kommunens öfriga innes wånaze dansa efter deras pipa. Men om få skune komma att ske under de första åren af den nya lagens tillwaro, mäste detta tillstånd snart upphöra. Arbetarne, metmwetna af sina rättigheter, med lagen och rättwisan på fin sita, ffulle alltmera opponera fia. En poli: tisk ftviv på lif ech rör skulle uppstå mellan dem oc) arbetsgifwarne — Al: männa opinionen skulle taga parti för arbetarne, emeran de förswarade fom: munens friheter met ett fåtals sörtryck och om arbetsgifwarne äfwen lunde af: ffeva fina arbetare, hwem betwiflar lif: wäl stritens utgång? Men säger man, arbetarnes absoluta maft öfwer kommnnens angelägenheter är wåtligare än arbetsgifwarnes. Detta wågar jag bestrida. Arbetarne hafwa under striden om teras rättigheter, wandt sig att tänka. Dimmorna, som omgåfwo deros förstånr, börja skingras. De inse fin malt ech sitt wärde. För en medborgare och uttelare af kommunens förse ! treenreposter tuger ej att uppföra fig fom ten råa, cfunniga arbetaren gjorde när ban war sörslafwad, föraktad. Han intager nu en wärdia platå inom fom hället. Mången trycker nu hand hand, fom förut knappt beswarade hang öde mjuka helsning. J sällskap med mera bilrade, inhemtar han upphöjdare Åfiar ter. Hans omrömesförmåga utbiltas och han förenar sig med alla redliga medborgare, för att wälja te män all männa opinionen anser mest lämpliga att sköta kommunens angelägenheter. J samma mån arbetaren erhåller politiska rättigheter och hans förstånd utwecklas, i samma mån önskar han att winna cfonomifft oberoenre. När han med brinnande ifwer söker att inhemta funskaper, för att blifwa en dnalig mede borgare, liksom förnt en ged arbetare, söker han äfwen uppnå ckonomiskft obe: roende, fom betryggar honom mot tidens stickelser. Hans förstånd upplyfer bor nom att i hans wilkor sparsamheten är en nörwändig dygd. Hun arbetar mer, förbrukar mindre och fambhållet förtjenar genom ökad arbetskraft, minskad fonsumtion