Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1868, sida 3

länmätarn, att ja skulle tige ... å du vell ha ur mä saka ... men hä stå ti katjesen, att man måste mera lyda Gud än menniskor .... — Jär hocke du vell ... int truger ja mäg på däg ... men ja kan säge nej en aan gång, ja . . . ja tror, ja bryr mä int om te gå länger vi ha lekstuge i qväll oppi Sörgåhla å en Ante villde mä ens, attja skulle komma dit ... — Sara Lena! hva menar du mä hä? — sporde Prata Nisse, het om öronen. — Hälse mång gonättran nu ner på sockna, ja stänner hemme ja . — Har da samvet tillä, så . . — Ja! ettdera thälha du om för mäg om länmätarn och Unos mamsella, å dä på eviga rappä, ell också så skills vi åt ... å när vi sen råkes, kan i j kan komma an på ... — Ja, men ja ha lofva att ... Ajö mä däg! — Sara Lena då! ta mej tuppen går a int! Sara Lena! vänta .. jessnam, ska ja jära? ., . Sara Lena! vänta, ska du få höre! — Näå . . . int vell ja truge ur däg hemliheta .. . eller på annat sätt däg locka a tubba , .. (Forts.)