Norrländska Korrespondenten – 14 februari 1868, sida 3

ga kraftwunnen fordran. Sedan herr Sundströms ombud, ftadstjenaren Apel: blad, bestridt yrkandet och åberopat fin hufwudmans skrift, öfwerlemnades mår let till rättens afgörande. Härefter uppropades målen mot m:ll M. Ch. Petersson (160 rdr) fru Am. Bohle (724 vor), fru Ström (372 rer) och vr Germolowski (528 rer), för hwilka samtliga v. häradshöfving Arwidson förre talen. Or A. inlemnade en skrift, hwilfen i stränga ordalag protesterade mot tullwerkets Iöjliga bewisnings metod: aprorimativa beräkningar grundande fig ytterst på förfalskaren och kronotjufwen Westerdahls witsord. Om någon fors bran existerade, få war det Westerdahl fom egde den hos swarandena, men WWesterdahl hade gjort konkurs och kunde alltså ej öfwerlåta någon sin fordran hwarken på kronan eller någon annan än fina fordringsegare. Hr Tham avs förde: Då tullafgifterna bewisligen ide äro erlagta, hwarpå peneraltnulftyrels sens upplästa reselution är ett bewis, och enär medlen alltså äro en tullwers kets tillhörighet, få Yrfag bifall till fär romålet. Hr Arwideson inwände, att den åberopate resolutionen gifwer åt kronan en sordran hes Westerdahl, men ej hos godsemottagarne, hwilka endast kunna wara skyldiga Westerdahl eller dennes konkursmassa. Or Tham upp: repade, att beloppen ej äro inbetalta och åberopade slutet af generaltullstyrel. sens resolution. Hr Arwirsson yrkare uppskof med målets företagande til flutlig pröfning, på det han måtte hinna taga tel af handlingarne hwilket å an: dra sidan bestreds. Rätten resolverade, att bifall ej kunnat nekas till vet begär: da uppskofwet; målet förekommer åter d. 10 Febr., tå parterna böra infinna fia, swarandena wid vite af 25 rdr. Slutligen förekom målet mot grosshandl. ESalander, hwars talan fördes af v här radsh. Frick, hwilken äfwenledes påstod, att kammarrättens beslut gällde Wefterdahl, men ej kronan, hwilken endast derigenom kunde få något krafsanspräk på swarandena, att Westerdahl på henne trunsporterade sin fordran, hwilket åter war omöjligt på grund af hang fonfurgtillständ. Hr Tham upprepade, att här wore fråga om en tullwertets tillhörig: bet i obetalra tullmedel, upptäckta efter konkursens början, och hwilka alltså obe: roende af densamma böra i främs:a hand tilllemma tullwerket. Parterna öfver lemnade derefter målet till rättens pröfning, och tilllännagafs, att utslag skall meddelas den 24 Februari. — Ern hustru för litet od en mon för mycket. J vyn Gislinge wid Holbet (i Danmark) har följande romantiska hän: relfe tilldragit fig. En af byns bhemmansegare teltog såsom menia i sista kriget och blef, efter en träffning, i rape porten till krigsministern uppförd fom jatnad. Kriget slutade, vet blef fred, och den saknade hemmansegarens familj hörde aldrig af honom, hwaran han sörjdes som dör, och ansågs af alla wara stupad. Efter 1 12 till 2 års förlopp gifte fig den förswunnes maka med en förmögen handlande från Holbacek, fom öfwertog gården. Men en wacker dag kommer den olycklige hemmansegaren, fom nu mist hustru och gård, tilbafa till Gielinge. Han hade blifwit tillfångatagen af preussarne, bade försökt att rymma och hade