Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 3

kallar, vän i huset. Såsom sådan hade han äfven fått del af herr Unos öden och om egentliga orsaken dertill, att han i Norrlands djupaste skogar nedslagit sina bopålar. Dessa öden voro i korthet följande: Herr Uno var född i Stockholm. Sina föräldrar kände han ej. Såsom gosse hade han blifvit upptagen af en rik enkeman på söder, af honom uppfostrad och äfven hållen i skolan och gymnasium, der han visade mycken flit och håg för studier, förnämligast deribland botanik, hvaruti han också gjorde så förvånande framsteg, att han rekommenderades såsom informator endast i detta ämne åt en förnäm greflig telning. Med honom fick han resa utomlands i tvenne år, fick besöka Schveitz, Italien, en stor delaf Tyskland, Danmark, Norrige samt Sverige, hela sträckan från Skåne till Torneå. Emellertid hade han hos sig upptäckt och till en sällsynt talang utbildat sin fallenhet för den ädla målare-konsten och flera af hans produkter härutinnan hade visserligen fästat såväl den allmänna uppmärksamheten, som Malare-Akademiens isynnerhet vid sig, och när han lemnade sin kondition, beslöt han att ät denna gren af skön konst egna hela sin återstående lefnad. Han sökte derföre länge och väl, att en gång göra sig förtjent af något stipendium, hvarpå han kunde få tillfredsställa sin brinnande lust att be