— Än du må tro att det var en erke-dansmästare! — Hur så, pappa? — Han rymde sin kos .. — Har han rymt? Hu då! — Var lugn, min flicka, han är ertappad. — Hvar är han? ... låt mig se, hur en stråtröfvare ser ut . . . jag vill genast gå och se honom ... — I så fall hehöfver du ej besvära dig med många fjät. Du ser honom framför dig. Der står han. — Huru? ... hvad vill det säga? — Jo, det vill säga, att han är den kokettaste skälm under solen, som rymmer ur sitt fängelse endast och allenast för toilettens skull. Maken till fåfänga skall man knappast hafva sett! — Af alltsammans begriper jag inte mera än af snille-blixtrarne i detta poem. a — Kan mamsell ondra på att man i så angenämt och hyggligt fängelse gerna har en tanke för paryren? — frågade uu Norrman, som ändteligen ansåg tiden inne att hafva ett ord med i laget. — Således var det verkligen ingeniörn, som spelat pappa detta spratt? — Ja, det var jag; och då jag re: dan undfått såväl hans, som er värda fru mors förlåtelse för detta galna upptåg, så hoppas och anhåller jag äfven om mamsell Nannas, ifall jag med det