Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 3

söka Rom; men ena gängen köpte sig en friherrlig plankstrykare-talang första priset, en annan gäng kröp en medelmatta fram ur sitt mörker och borttog det midt för Unos förlängda näsa, en tredje gång varskoddes han att ej inlåta sig i någon täflan, osävida han ville undvika obehagligheter och ej försvåra sin väg emedan priset redan var bestämdt åt en konstnär med relationer, hvilken man för Henskildta omständigheters skull ej kunde pundgå att komplimentera o. s. v. Endast Uno, som ej var friherre, ej kunde krypa, ej ade några relationer, behöfde man ej komplimentera och resultatet blef, att hans Ron-resa inställdes, hans produkter vanställdes af den förolämpade målare-akademien, men beställdes likväl af hundrade (deribland afpersoner på och omkring Sveriges konungathron), hvadan han också sjelt tillslut anställdes såsom — dekorations-målare! Med denna, för hans talang förödmjukande, sysselsättning, måste han en tid hålla till godo och hoppades ännu alltjemt icke på nåd utan på rättvisa, men denna hade antingen dött i frossa eller också lemnat fäderneslandet utan att upygifva sin adress, hvadan Uno, då han såg, att han fiskade efter en drömbild, som ej fanns till i verkligheten, bäddade djupt i sitt bröst sina förhoppningars graf, och flydde med sin unga maka till Norrland, der han