Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1868, sida 2

detta år. Senast inwalde ledamoten Hr dottor Wikström helsades jemwäl af ordföranden wälkommen, hwilken Hhelåning af hr W. beswarades. Aj de föres kommande förhandlingarne anteckna wi följande: Till ledamöter i årets DHemillningss beredning utsågos hrr Hedberg, Hells man och Gihl, samt till suppleanter her Altin, Linderberg och Björck. — På ans förde skäl bifölls guldsmeden Fernqwists ansökan att warda från ledamotskapet i fattigwårdsstyrelsen befriad, hwarjemte i hang ställe till ledamot inwaldes hands tanden J. A. Lindberg. — Likaledes blef rädmannen Bond på anförda grunder entledigad från erhållet uppdrag fom qvartersman, oh utsågs bolbindaren Tengström till hans efterträdare. — Fattigwärdsst. hade gjort framställning om upplåtelse af lämplig letal till fat: tigbarack, på hwilken framftällning ful mägtige uttalade såsom fin åfigt, att jattigwärdsstyrelsen i denna sak eave att göra och låta, fom ten för godt finner. — En af musikttireltör Flange gjord ansöfan om ett ardede såsem mufiftis rare i staren och wid lärowerket, ansågo fig stadsf. ej tunna bifalla. Till re: viser å farsfuumätktiges wägnar i i far dens utskänkuingsbelag för rvetta år återwaldes bokhandl. Jansson famt till suppleant fabrikör Bern. (Bolaget har för fin delalitaletes till revisor åter: walt v. fonful Emil Bredenberg). — Den inom ftaren inrättade anstalten för stenkressning fom derefter på tal, egentligen med anlerning af den olika uppe fattning man synes hafwa biltat fig om hwilka bland re fattiga skulle wara be: rättigade till att få arbete derstädcs. Drätselkammaren, till hwilken anortrs ningarna för arbetet warit warit öfwer: lemnade, förflarade genom dess orrför rande att den få uppfattat faten, fom om entast stadens fattiga ardetsbefolkning skulle wara berättigade till detta arbete, och biträddes i denna menina af ve flesta talare; andra åter ansågo jemwäl fringwandrande betlare böra få rel: taga deri, åtminstone en eller annan vag, då i alla fall unterstöd åt dem ut: gafs. Tilloppet af dessa arbetssökare ansågs emellertid rå skola blifwa få stort — flera hundrade om ragen, ehuru dagsförtjensten ej kunde uppgå till mera än 30 a 45 öre etet betalas 30 öre pr tunna trossad sten) — att staden rerigenom skulle tomma att tillrraga fig icke allenast kringliggande secknars utan äfwen aflägsnare orters tiggare, hwilka sedan skulle funna komma att salla fat: tigwården till last. Anordningen med arbetet och de arbetssökande blef nu, med befrielse för drätseltkammaren, öfmer: flyttad på en hestyrelse bestående af hrr O. Witström, Dahlberg och O. Å Styf, hwilka, såwirt wi rätt uppfattare beslutet, egde att efter bästa förstånd i fam råd med wederbörande qvartersmän uts dela detta arbete åt få wäl egna fom fremmanre fattiga, för de sednare under högst 8 dagar. — Denna fråga förans ledre hr Biiufow framställa förslog om inrättante af en beständig arbetginrättning inom staren för dess egna fattiga och upptrogs åt en wid tillsället mald tomite att till nästa fommanträrve här till inkemma med förslag. (S. P.) — Spårhund. För någon tid sedan blef en bonde i Fandyn. Stöde s:n, bes