Wår tid år en nivellerande tiv i socialt hänseende, icke som wille den på revolutionens män nedtrycka allt det höpa och släpa ret omkring i smutsen, utan nens mera fredliga wäg will höja ret nettryckta och hjelpa de i samhället lägre siåente upp på ett högre trappsteg genom I att gifwa dem en infiat, en bildnina, fom berättigar tem dertill. Huru belt clifa war det ide för blott 30 år sedan! Hwar war ide då för tiocn en wälärewördig prest eller ännu mer ett wälboret fan: sliråd för en stor man! Huru djupt fänfte ide tå en arrendator eller en mjölnare, en kryrtkrämare eller snickare sin i hast aft agna hatt för honom! Och detta till en tel med rätta, ty ten ena hade lärt en hel del, den andra ingen: ting, ben ena war en bilvad man, ofta med fri blid på lifwet, den andra utan bildning och kännerom om det fom låg honom abra närmast. Det är på wän att blifwa annorlunda nu: mången lärd prest, ja månget justitieråd aftager — eller borde åtminstene aftaga — sin hatt jör en rät od) slåt borgersman, enär denne bar bewisat sig hafwa uppfattat fin tits och sitt fäderneslands lraf och utan någon sammarlärdom gjort sig för: tjent af medborgares aktnina både i fin snarare derföre att ven på reformatioborgerliga ställning och fom fosterlanrswän. Det är derföre det stora gora mer wåär tid, att ten nertbrutit skrankorna mellan ten sinderade och den ostuderade tlassen, mellan den, fom hare tärt och wisste något, och den, fom intet wisste, mellan den till allt privilegierade och ven till intet berättigade, blott till lif wets gröfre sysslor hänwifade klassen. Men dessa förändrade åsigsster hafwa ett stort inflytane på stelfrägan. Medan förr icke blott hwarje studerad man, utan äfwen hwarje ostuderar, som på någet sätt såg utwäg till att få fin son böjd ur fatrens eget oprivilegierade stånd aenom att göra honom till student, ofta med de största uppeffringar i alla andra hänseenten sände sina barn till de lärda stolorna, så börjar det nu deremot så smäningom blifwa klart för många, att man gett fon wara en menniska, ja en bildad menniska, utan att wara student, och att man med insigt i sitt fack, allman bilvning och ädelt tänkesätt fan i wil: ten ställning fom helst förwärfwa fia en hederlig plats i samhället. Den gifna följren häraf blifwer åter, att man icke jom förr med feberaktig skyndsamhet förut bestämmer oc) prepar.rar en frac: tars pilt att studera revan från hang 7:te eller 8:te är, antingen han har lust och anlag dertill eller ej, utan att mången foder, fom ide fan etter mill beftåms ma nägot om fin fonug blifmande fälls ning, förrän mid ett långt fenare ftar dium (t. ex. hang 14:e—17:e år), skulle önska att sänra honom till en skola, fom hate till föremål en mera allmän bild: ning för lifwet, hwilken alltså more bwar: fen lärt eller real, men förenade hos jig nagot af begges egendomligheter, i det läroanstalten gåfwe den unges ande och hjerta en såran förberedanre utwedling, a t han tunde blifwa en nyttig och hederlig medlem i samhället, både som borgare i en stat och som fader för en familj. Den sårskilta, sveciella fadutwecklingen kunde vå en hwar sedermera söta ester eget tycke på andra håll.