ningar. Stämman beslöt att hembjuda till interessenterna i banken för fjerde oltrojtiden öfwertagandet af teaterhuset, som banlbolaget under tredje oktrojen måst inköpa. — Från Ofwanjjö i Helsingland bes rättas, att derstädes för någon tid fevan aflirit en blind tagatarl — Blind: Göran fallad — i en ålter af nära 80 år, hwilken genom arbetsamhet, frarsamhet och omtanka, ehuru han setan 1807 warit blind, förwärfwat sig en i bang ställning ide obetytlig förmögens bet, uppgående till närmare 3,000 rdr. J en längre berättelse skildras ven på sitt fött märkwärdige mannens lif och om odså berättelsen förekommer icke så obetydligt öfwerrrifwen, framgår dock of densamma, att den blinde mannen haft en wilja af jern och en otrolig förmåga att trots sitt olyckliga tillstånd kunna ufföra flerfald iga sysslor. Då han blef gammal och orkeslös och ej längre kunde förrätta något arbete utomhus, hittade han på en ny förwärfskälla. Han köpte fig en sinaa och vertill en gammal reps slagerimaskin samt började mer all ifwer sno rep, till ide ringa båtnad för ortens rep ehöfwande inwänare, hwilka funno bang tillwerkning båre stark och prisbillia, det sernare isynnerhet. Med tlok omtanka och ytterst ringa behofwer för egen del skaffade han fia efterhand och för temligen ringa pris förlag af materiel för denna invuftri, kunde ter: före aflåta fin wara till ojemförliat godt pris, och detta likwäl med en ide obe: tydlig förtjenst. Den blinde mar äfwen gift. Hustrun, hang f. d. Lusbållerska, war wit äktenskapets ingående båte gum mal och halt, men dess bättre aenerade hens nes yttre ej gemålen. Hon veg tort tid efter mannen, lemnande den genom flit och försakelse hopskrapade förmögens beten till ett rof och twistefrö för by teslystna, giriga ech otacksamma arfe wingar. — Mordet mill Laurel. Ransakningen med Johan Friberg och Margaz reta Larsson fortsättes tidt och ofta. Oaktadt alla uppmanin ar af prest och romare till Fribera att uppriktigt bes fänna fin vel i vet hemska mordet, fort: far dock rvenne att förneta all delaktighet deri. Larsson teremot påftår lita ibärs vigt att hon talat sannina. Åklagaren har nu ingifwit sina slutpåståenden, hwilka i korthet innehålla: att Marpuas reta Larsson, genom egen och af oms ständigheterna styrkt bekännelse förmunnen att hafwa begått med fullt uppfåt stild och mord, måtte mista lifwet ger nom halshuggning; samt att Friberg, jemlikt 3 kap. 1 S strafflagen, måtte få samma straff, vels för tet han trugat och förlert Larsson att begå mordet tels för den befattnina han tagit med ret stulna actfet. Aklagaren yrkade äfwen answar enligt laa å makarne Wahlbera, iör innehafwande och förröljande af stulet gor8. Wid afhörandet af dessa påstäenden endast aret Larsson, men Fri berg yttrade fia bestrita det fom angick honom. Målet är uppskjutet för ma: kurne Wahlberys inställande för boms stolen. . e a Av — —