Bristen på lifsmedel är mera allmän än man någonsin fon tro och äfwen för dem fom nu hafwa tillräcklint, torre vet snart blifwa dåligt, få öfwerlupen som man un dagligen är of tiagare, hwilka alla pocka på att få mat. Men ide nog dermed, ven råvande arbetslösheten och nöden drifwer mången att genom stöld förskaffa sig sitt uppehälle. J Indal der stöld förr räknats till sällsyntheterna, höra tjufwerier nu till ordningen för dagen eller rättare natten. Att någon tjuf blir gripen af kronobetjeningen fan man ej wänta, ty länsmannen i i diftviftet är vagligen sysselsatt med infomftbringande utmätningg-göromål och har ej tid att befatta fia med något få De swärligt och få litet lönande fom att efterspana tjufwar. Det wore således största skäl att fon. befhre bitslickade något dnaliat biträde, emedan det annars fan hända oss det fula sprattet att tjufwarna bortstjäla sjelfwa länsman Ego.