Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1868, sida 3

Tal, hållet wid lnwigningel af det nya ftadse huset den 28 Jan., af rektor E. Berg: gren. Då mi från flera håll Hört den önslan uttryck kas, att det al fom hölls mid in wigningen af det nybvggda statshuset, måtte i tidningen blifwa synligt, tro wi oss gå wåra ärade fäfare till mötes, då wi med förf. medgifwande, här nedan till wäsendtlig del detsamma intaga. Talet inlerdes med en erinran om den högtidliga betydelse dagen care med afseende derpå att den bar jamma namn med kenungen, för hwilken på denna dag å båda siderna om fjället, i stad och land höjde fig betygelserna af under såtares lärlek och tacksamhet, warma wälönskningar om en långa och lyckosam regering. förböner om lycka, frid ech wälsignelse åt båre konung och foftertand. En särskild betydelse hare innes warande Carlstag för denna stads inne wånare; ten hare blifwit bestämd att sätta inseglet på ett företag, hwars utz förande kräft fleråriga omsorger, upp: offringar och ansträngningar Redan ett tiotal af är hade förflutit, sedan den erinran började mera allmänt förfpöre jag att ten gamla stugan blifwit för trång. Oaktadt felkmängdens tillmert hare tod med uppbygaanret af nytt rår: hus sannolikt tilg widare kunnat anstå, om ide andra förhållanden på frågan öfwat inflytante. J ven mån hanvelg. ech sjöfartsrörelsen tilltog och famfärdseln med andra orter genom en mängd ångbåtar underlättades, mäste det in: träffa, att tilloppet of resande ökade fin. Den flagan började höras, att för freme lingen mångengång faknared rum i her: berget. Om än renna brist sedermera blifwit genom enskildas försorg till nås gon rel afhjelpt, få war detta mindre förhållandet på ren tiv, hwarom mi tala. Det betraktades twärtom då såsom en hederssak för kommunen att undanrödja en olägenhet, fom ej kunde annat än tillffynda obehag. Härtill fom oc den omständighet, att lämplig lokal ide stod till buds för de större samqwäm, hwartill ädels fädernas sed unterstundom manar vels tilfälliabeten någongåna gifwer anlednina, als drahelst i en stad, fom utgör medel: punften för en omfattande invujtriel werksamhet och stär i beröring med en wirsträckt lantebynd. Slutligen, fortfor tal., togs jemwäl i betraktande, att de mer? och inrättningar, fom allmänheten och företräreswis idkaren af praktiska yrfen nåästan dagligen behöfve anlito, woro till icke ringa olägenhet förlagda på skilda ställen i staden. Den en gång uppkastade byggnars