Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1868, sida 2

Kurtis i skogsbygden. (Forts. fr. n:o 9.) Nu tyckte visserligen vår äfventyrare att det började gå för långt med det lilla skämtet, som egentligen var ett mildt infall af honom, ett af dessa vanliga pojk-upptag, dem man vid 19 år finner så hjertans roliga, men utan någon slags tillsatts af elak beräkning. Men hvad skulle han göra? Det var redan för längt kommet, och det skulle för ögonblicket varit ganska riskabelt att göra halt, rymma, eller tala förnuft, ty den bedragne pobelisken hade tvifvelsutan gifvit honom en afskedshelsning ur sin hagelbössa som hade kunnat hafva allt för tragiska följder. Saledes beslöt han, att ännu en stund hålla god min i elakt spel och afvakta tiden. Emeilertid konvojerades Norrman till vobeliskens drängstuga, hvars dörr tillreglades utanför och han trakterades med en ganska bastant portion gröt,