Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1868, sida 2

detta här äfventyret blir sannerligen en veritabel roman-uppränning . . en sådan besatt näpen varelse .. aha! pass på att det är min värde herr vobeliskso kärälskeliga hälft ... nej, det kan ej gerna vara möjligt, hon måste välicke vara något barn . . . hvit! der ha vi det! det är hans dotter ... fördömdt att jag trasslat in mig i detta här äfventyret . . . min introduktion i familjen torde nu falla sig något kinkig . men vi få se. . . nu måste man spela fint . . . och ett par timmar härefter skola afgöra om jag ej skall utbyta fängelse! Se ... nu sätter hon sig vid stranden och läser ... duo hulda fjällblomma! är det en bönbok du nu slår upp, o! så läs då en vacker bön för alla oskyldiga fångars befrielse! — — ÅA aet behöfs visst inte, du oskyldiga engel! — hördes i detsamma en röst utanför den tillstängda dörren, hvilken nu öppnades och lät den förtjuste fången i ett ögonblick skåda hela vidden af den fara, hvari han sväfvade. (Forts.) — — —