Norrländska Korrespondenten – 31 januari 1868, sida 4

Och sist när sanden runnit ut Uti ditt timglas, när ditt öga Dig sluter i din dödsminut Med blicken fästad mot det höga. Du fast i tron uppå den Gud, Som leder troget vara öden, Skall följa gladt hans maningsbud, Så fort du hör det sakta ljud Af stegen från hans engel — döden.