Norrländska Korrespondenten – 24 januari 1868, sida 3

med han försigtigt smög sig ner i korridoren. Vid dörren till gula förmaket stadnade han lyssnande. Allt var tyst derinne. Fullmånen kastade sitt silfverhvita sken genom de höga fönsterna i korridoren. Då hörde han ett prasslande ljud, som tycktes komma från en flat nisch, i hvilken stod en byst af marmor. Till sin fasa såg Montigny huru nischen vred sig omkring såsom en svängdörr och att derifran kom en man i liksvepning. Montigny lade an med geväret mot gestalten, hvilken stadnade och lungt såg på honom. — Menniska eller vålnad! — sade Montigny — säg, hvad vill du, hvoem är du? — Svara! eller jag skjuter! ; — Hvad jag vill? svarade gesstalten, — det skall du en gång erfara — Hvem jag är? frågar du! — Jag är endast en skugga af hvad jag var en gang; — men vill du veta hvad du är sjelf? Du är med kropp och och själ en skurk, Edgar Montigny! — Montigny tryckte icke af, utan lät geväret falla med mynningen mot golfvet Likblek stammade han, i det vålnaden aflägsnade sig. -Det var Henrik!