Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1868, sida 4

Hwarjehanda. Ficstöld i omnibus. En i Battimore i Nordamerika utkommande tidning berättar följande om en der i staden uti en omnibus föröfwad fickstöld. En tame, för hwilken en ung man på ett mycket förekommande sätt hade röjt plats i wagnen, skulle stiga ur i när beten af Lexington-torget och betala, men då war hennes portemonnaie förswunnen. Hon genomsökte alla fickor, men borta war han. En gammal herre före flog, att hwar och en ffulle underkasta fig unrersötning. Då sprang den ars I tiga unga mannen upp från fin plats, wände fig med ytterlig ifwer till fina medpassagerare och utbröt: Ladies och gentlemen! om i den stora republiken, wårt heliga färernesland, i en offent lig befordringsanstalt en sådan gemens het fan begås, att en dame blifwer bes stulen på fin portmonnaie, hör ni — en dame —, faltän likwäl wåra före fäder läto patentera det swaga könets ofränkbarhet, så är det hwarje hederlig mans pligt att bjelpa till att upptäcka tjufwen, och hwarje gentleman här lit: fom ywarje lady skall med nöje under. kasta sig en undersökning utaf en af wåra hyggliga poliskonstaplar. Kon vuttör, mar god låg igen rörren och låt ingen slippa ut, emedan jag hemtar en — få sagctt, rusace han ut och in på en sidogata, tycktes ide hafwa funnit någon polisfonftapel, ty han fom ide tillbafa. Sedan man wäntat en stund törve konduktören widare; men en gammal tysk, fom hade sutit tillbakalutad i ett wagnshörn och betraktat uppträdet, ropare: Herre Gud, nu faller mig en förskräcklig tante in: min själ, har icke ban sjelf stulit den. — Ojförslämd begäran. Herr X., fom begaf fig på uppwaktning till en före man, lare i förstugan ifrån fig ren ci garr han rökte. Setan aurienstiden war slut och X. utkom, fann han att en s. k. pamnbufe stod och rölte wältiga drag ur cigarren, men så fort denne blef warse hr Å. räckte van honom cinarren, och yttrade derwid tillika: Nu får jag wäl litet trickspengar, för vet jag hållit eld på herrns cigarr!