Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1868, sida 3

k. m:t gjort framställning om ansiag till twenne olika stambanerigtningar iyenom Westmanland och Dalarne; landeshöfdingen i Westmanland Har å den fiftnämnde fomitens wägnar i en till öf werståthållaren ställd skrift sökt ins tressera Stockholms kommun för frame gången af den sistnämnda fomitens önftningar. Genom beredningsutskottet är denna fråga kommen till ftadsfullmät: tige jemte ett högst intressant sakrikt ut låtande fom wi för def wigt för mår ort och för Norrland i allmänhet tillåte oss att i fina hufwuddelar i korthet anföra, ehuru det redan är refereradt af hufwudstarspressen. En af jernwägsstyrelsen utskottet benäget meddelad tarta utwisar sju genom styrelsens försorg undersötta alternativa jernwägslinier norr om Mälaren, neml.: 1) Linien Upsala —Dannemora—Gefle, 10 mil 25,410 fot, med en anläggningskostnad af 8,871,000 rdr; 2) Upsala—Wattholma —Söderfors — Margretehill, 9 mil 31,650 fot, 8 mill. 68,000 rdr; 3) UpsalaGysinge—Storwik, I mil 30.200 fot, 7,662,000 ror; 4) Sala-—Storwik, 7 mil 17,000 fot, 6,126,000 rdr; 5) Thorsberg wid Upsala banan—Sez malla, 7 mil 29,910 fot, 6,500,000 rdr; 6) Sewalla —Sala, 5 mil 22,500 fot, 4512,214 rdr. J afseende på linierna 2) och 3) ans märkes att terrängen der är högst gynns fam, få att de beräfnats efter en högsta lutning of 1: 200, men ffulle den an: tagas till den manliga, 1: 100, ned: ginge anläggningstostnaderna till resp. 7,505,000 och 7,341,000 rdr. Utskottet påwisar härefter de hufmudsakligaste afgörande grunderna för en jernwägs dragande igenom den ena landödelen framför den andra, hwaribland Hefrämjandet af jerntillwerkningen intager ett af de främsta rummen, hwarwid det åberopar 1850 års jernwägskomites yttranden i detta hänseende, jemte utffottets egna tillagda upplysningar, hemtade från kommerskollegii berättelse om bergöhandteringen i riket för 1866, alla häntydande på den ofantligt öfwerwägande del, hwarmed de nu ifrågakomna lands delarna bidraga till totalbeloppen för hela riket of malmuppfordringen, tadjernstillwerkningen och jernförädlingen. Dessa uppgifter och siffror äro högst intressanta, men för widlyftiga att här återgifwas. Utskottet fortsätter: Ehuru förbrukningen inom landet af jerntillwerkningens alster högst betydligt tilltagit, hwillet synes t. ex. deraf, att åtgången för berörda ändamål af ftångjern samt jernmanufaktur och stål under de fyra åren 1837 — 1841 utgjorde i medeltal 83,500 centner om året, men under de fyra åren 1852—1866 uppgingo i medeltal för hwarje år till ej mindre än 256,300 centner, få är dock Swerges jerntillwerkning hufwudsakligen beroende på afsättning till utriles orter. Utförseln af stängjern och jernmanufaktur egde år 1866 rum till följande belopp, nemligen: Fr. Stockholms wågar 1,068,789 centn. Göteborgs wåg .. 1,084,207 Gefle d:o.. 408,185 . de öfriga utftepp: ningaorterna . 246,176 , Summa 2,807,357 —,,