Norrländska Korrespondenten – 17 januari 1868, sida 2

— Befaller ers nåd ett glas seltersvatten? -Nej! — Har ers nåd hört nyheten från i natt? frågade den outtröttlige betjenten. — Välnaden visade sig återigen i gula förmaket i natt. — Dumt prat! invände Montigny. — Men kammarfröken berättade saken för kammarjungfrun. Välnaden var i natt förfärligt stor och skrämde grefvinnan så att hon var nära döden. — Ligger hon till sängs! — Nej — hon är redan uppe. Dvergen Titi påstår att hon aldrig varit så blek. Vore jag som fru grefvinnan skulle jag låta rifva ner det fördömda slottet i grund med alla dess lönngängar. Montigny reste hufvudet uppmärksamt. — Ilvad för lönngångar pratar du om? — frågade han. — Inte vet jag! — menade Lafleur. -— Men då grefvinnan förändrade gröna salen till orangeri, fann man bakom panelningen en lönntrappa, som ledde till röda kammaren i första våninven. Nå sådana hemliga gångar kan det gifvas kanske flera. Kammarjungfrun påstår att salig grefven och pater Angelo hade reda på dessa smygvägar. Kanske någon annan också finnes i slottet, som känner dem fastän vi icke