Norrländska Korrespondenten – 14 januari 1868, sida 3

ödmjukt bugande värdshusvärden ej sjelf vagade anmäla. Grefvinnan slog ner ögonen förlägen och tycktes tveka ett ögonblick; men sedan såg hon upp till Edgar och svarade något, hvaråt de närvarande herrarne lifligt, applåderade. Värdshusvärden ropade i glädjen: hurra! och rusade ut genom folkmassan in i danssalen, undanknuffande de i vägen stående med armarna, till höger och venster, och afbrytande den pågående dansen med glädjeropet: Ilurra för den höga grefvinnan, en extra v Is för grefvinnan! Plats för deras höga näderho Grefven drog sig skyndsamt undan, då han såg Montigny och Stefanie, arm i arm, närma sig dörren, åtföljda af flera herrar. Utanför dörrarna till danssalen tog han plats bland åskådarne och betraktade na sin hustru, huru hon först med någon förlägenhet men snart nog med hänryckning af nästan öfverjordisk sällhet svingade sig i Montignys famn omkriug danssalen. I detta ögonblick var han nära att såsom en sårad tiger kasta sig öfver det vackra paret och krossa sin hustru och hennes älskare under tyngden af sin vrede, då han hastigt bemannade sig mot frestelsen, tog sitt parti kort och godt och flydde derifran. En stund senare gick grefvinnan ner till sin vagn, dit ledsagad af sin sällskapsdam samt Montigny och de öfriga herrarne. (Forts.)