Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1868, sida 2

Fanny ilade förskräckt dit in, men kom leende tillbaka. — Omöjligt, fru grefvinna! sade hon. Dörren är läst inifrån och nyckeln sitter i, så att ingen kan begagna nyekel utifrån. 2. I Grefve Henrik sof i Angelos tornkammare. Han drömde om det förflutna och då han tidigt på morgonen väcktes, frågade han, ännu med sömnen i ögonen: — Är det du, Josef? — Ber så mycket, ers högvördighet, Titus är mitt namn! svarade betjenteu, som utan vidare omständigheter öppnat dörren och gått in med kaffebrickan. Grefven reste sig upp, gnuggade sig i ögonen och såg framför sig en dverglik person, klädd i hvitt livr. — Hvar håller Josef hus? frågade grefven yrvaken, Grefvinnans groom (kammartjenare) brassade sitt klotrunda, dumdristiga, om en tvifvelaktig ålder vittnande, ansigte till den frågande. — Ja så — nu förstår jag — sade han. Pater menar den högtsalige grefvens kammartjenare! Dessa ord gjorde grefven fullt vaken. — Ja, honom menar jag, han hette