Norrländska Korrespondenten – 10 januari 1868, sida 2

— intill gula förmaket, ren till detta rum stängdes aftnarna inifrån. Grefvinnans sparlakanssäng med dess himmel stod midtemot dörren till gula förmaket, så då att hon, då denna alltid stod öppen, kunde från sängen se ut i rummet fram till den dörr, som ledde till fröken Fannys rum. Boudoirens fönster voro tillslutna med luckor och rummet var alldeles mörkt, med undantag af det matta sken, som en nattlampa i gula förmaket spred ditin. Denna lampa stod afsides på ett bord, så att den ej skulle besvära grefvinnans ögon. Strax efter midnatten vaknade Stefanie, plågad af en svar dröm. Hon reste sig suckande upp i sängen och dervid såg hon i gula förmaket tydligen en figur i liksvepning. En förfärlig fasa intog henne; hon ville skrika, men kunde ej, ville fatta tag i klocksträngen, men hennes hand var förlamad. Vålnadens anletsdrag såg hon ej, då han sväfvade förbi. Så satt hon en lång stund med fasan målad i sitt ansigte, till dess det började svartna för hennes. ögon och hon sjönk afdånad tillbaka i sin säng. Då hon åter vaknade. till medvetande, var vålnaden försvunnen. Nu hade hon styrka att rycka i klocksträngen. — Hörde du ingenting? — frågade grefvinnan sin kammarfröken. — Det var någon i natt i gula förmaket! Korridordör