Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1868, sida 3

känna of; uppfordrade att om denna fr A. M. Kullbergs högst hederliga huudling — fom länder ide honom allena, uten äfwen den nation, han tillhör, till herer — härigenom aflägga ett effentligt wittnesbörd. — Hurri litet det behöfwes för att lomma till Siberien. En tyst metanitus arbetare på en fabrik i Pera Hun wille wänta om till fin hemort och tog till fots wägen öfwer Mijdij-MNewpgoror. Till fin olycka mötte han en transport af fångar, hwilka wantrade till Sibirien. Den underofficer, fom förde uppsigt öf: wer traneporten, hade genom rymning förlorat en fånge. Han tät terföre helt lungt gripa den på wandring stadre mes kanikern, rakade håret af honom, gaf honom samma nummer, fom ven förs rymtre fängen haft, och tog honom med till Sibirien, Den stackars farten förs des nu unter hela månader widare, tilld ar en häntelse en tysk läfare, fom war stutd på en resa i Sibirien, mötte ho: nom och fif höra hand lefnarshistoria. Lätaren stref till wererbörande gesandt, denne wände fig til de högsta tjenftes männen, och alla möfliga efterspaningar anställtes för att återfinna den ifrågas warante personen. Det dröjve ganska länge, wäl halftannat är, innan man fick reda på tysken; han förtes terpå till Petersburg och blef villigt ersatt för sin ofriwilltga sibiriska resa.