Norrländska Korrespondenten – 7 januari 1868, sida 3

råde, — alla blefvo hulpna! sade Henrik till sin slottskaplan. — Det är en son tlll den halte Robert, svarade pater Angelo. Men den gamle Robert råkade att komma i onåd hos grefvinnan och nu lider han hungersnöd. — Hvad? jägaren Robart afdankad — visserligen var det ej mycket med honom, men — — — — Men han haltadel återtog pater Angelo. Grefvinnan vill ej se någon lytt betjening och dessutom var Robert något grofkornig mot herr Montigny. Under tiden sprang pojken efter Angelo och Henrik, ideligen ropande: En liten slant, deras högvördigheterl en liten slant! — År far hemma? frågade Angelo den envise tiggaren. — Ja både far och mor! — far ligger stupfull och mor hon skäller och svärjer! Ingen brödbit i huset! — Ack en liten slant! — Låtom oss gå in till Robert! — sade Henrik rysande. Den stackarn mäste räddas. De ingingo i en stuga vid ändan af byn. Osunda ångor sväfvade mot de inträdande. På spiseln lågo några eldkol och i askan framtittade några potatis, som blifvit ditlagda för att rostas. Vid bordet satt en qvinna med tofvigt här och smutsiga kläder, med ett barn