Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1868, sida 4

taga på en gång. Under dansandet Hålla de alla i en rad och somliga af dem swängde skjutwapen öfwer sitt hufwud. Deras rörelser ackompagneras af sång, som uffördes af en hop larlar, ty det finnes inga musikinstrumenter i detta land. Nu har man det att märla: att Emai war bosatt höfding på Nya Zeland, och den som hade äran af att blifwa utnämnd till höfding samt begåfwad med twenne hustrur war egentligen en resande. Om fattigwärds-underftöd. K. M:t har, genom def befallningshafwande i samtelige länen rilet, låtit tillställa tommunalstyrelserne i städerne och på landet en tungörelse angående bes redande af arbetsförtjenst åt fattige per: soner, äfwensom en påminnelse om Nödz wändigheten att fådana personer, fom hafwa spanmålratt afyttra, mätte berätna behofwet till föda och utsäde under nästa år intilldess ny skörd är att förwanta. Med anledning häraf strifwer en insändare i ÅRariestads Wecdoblad följande: Det är med mycket stor och särdeles obehuglig öfweraskning, fom inf. tagit del af ej mindre k. mtts n. bref d. 19 sistl. Nov., än oc k. m:ts befhds med ans ledning deraf den 25 i s. m. utfärdade fungorelse. Kommunalstyrelserna skola berätna till: gången af spanmäl, söka förekomma brist deraf till bröd föda och utsäde, samt bereda arbetsförtjenst åt dem, som deraf tunna wara i safnad; länsmännen skola mata öfwer efterlefnaden häraf?!!! Detta är för oss något särdeles nytt od) oerhördt. Anspraten på fattigunrerz stöd äro redan förut större än hwad jattigwårdsförordningen gifwer anledning till, efter detta tomma de att blifwa omåttliga. Fattigmårds-förordningen föreffrijwer i fin 1 S, att hwarje tommun ffall lemna nödtorftig wärd och försörjning ät sådane dess nödftällda medlemmar, fom i anseende till bristande arbetsförmåga, wans förhet eller sjuldom, äro urftåndjatte att fig sjelfwa förförja; blotta behofwet är under wanliga förhållanden ide tillväds ligt för att gifma rått till understöd, samt latt arbetsför och frisk person mare ffyldig, att utan fattigwårdens betungande, förförja fig fielf. Kommunens och de enstildtes skyldigheter äro således noga beftamda, under manliga förhållanden; men wi hafwa ännu flere SS i denna förordning, med stöd hwaraf det nu fys nes wara meningen beröfwa of wår egen: dom; i 6 S mom. 5 stadgas att Åom i. i följd of misswext eller annan allmän: nare olycka, susom inskräntning i eljest wanliga tillfällen till arbetsförtjenst eger rum, att arbetsföra personer, utan eget förwållande, äfwentyra udd, skall fartig: wårdsstyrelsen föra bereda möjlighet for dem, att erhålla arbete ete. Det slulle tanske warit nyttigt om t. m:t eller def besallningshafwande först tonstaterat ett fådant förhållande, innan nu ifrågama: rande påbud utfärdats. Misswext har onetligen egt rum i år, men i Norrland; för inf. är ofattligt huru förf. tan tydas annorlunda, än att de tommuner, der misswext e. d. inträffat, men inga andra tunna blifwa föremal för tillämpning af ofwannämnde . Har så misswert e. d. wertligen inträffat, få stall wisas ej mindre att till följe deraf, och ej af an: dra orsater, tillfällena till arbetsförtjenjt minskats, än oc, att de, fom af fommus nen fordra arbetsförtjeust, ej sjelfwa äro wällande till fin nödställda belägenhet, innan kommunen fon, på grund affattig: mwårds-förordningen, twingas att till de: ras hjelp widtaga åtgärder. K. m :ts ber fydes förständigande till kommunerna, att lemna arbetsförtjenst i allmänhet åt dem fom sådan sakna, eger under intet förhållande något stöd i författningarne. Här i provinsen har emellertid icke misswert egt rum, och inf. har ide i landsh. emb. ärswextberättelser fett någon uppgift derom; lila litet har inf. erfarit något om någon allmännare olufa; wi ha ide lidit af frig, öfwerswämningar, orkaner, hagel, frost eller något annat iden wägen, fom inf. hört talas om. K. m:ts nåd. oref och def befhdes funz görelse sakna således stöd utaf förhållandena och gällande lag och författning. Då dess tillämpning skulle wara det största mald mot eganderätten och för landet ruis