Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 3

Det fan mål icke gifwas ett förträffs ligare fött att adfomma forargelse un tetta, hwillet iligbeten är en riltig inqvisition sör gen individ som eger den tesynnerli.. irgan att af desse dal dantare för ålijwa bemärtit. Djerf heten i denna flags förrattuing tuaner snart sagt inga gränsor. Fur td one wandande af alla möjliga medel utså Nui: stefrön mellan iwenne ålsland e Ör MÅL, nur man besinnar att ter redan cxis-erar elt heligt och af mennisiorna bafhangig band, ganska itanoerr röt; men ätt Jat sätta, med slardalöia intriger; att peta on mellan älta Mm asar, ywilla ega hogre ömsesidiga pligter än en dattsmnigt tänlande smädare förmår uxpjat: a; att wid dessa intrigers utjörande anlita alla uppe tackter, fom lunna göras pa området af de båda malarnes en stilda lif; att äfmen inom detta, fom man borde få tönta fia for intriger utifrån fridiyfta område, sträcka fin demoniffa vppfinningscc) lögnförmåga, är wäl, fom sagt, gränslöst och wittnar om en stor låghet och en allt: för förwänd intellektnel (man får wår medgifwa att werllig intelligens äfwen här gör sig gällunde) utweckling.