Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 3

ler, kanske rättare, i hans fafängliga beräkningar än den andryge mannen ville tillstå ens för sig sjelf. I de utkommande bulletinerna stod hans dotters fordne musiklärare nästan alltid främst bland dem som utmärkt sig genom mod och lysande bragder. Då ändtligen med underrättelsen om fredens afslutande och armens ofördröjliga hemtågande det ryktet äfven bekräftade sig, att den förut så förbisedde magistern lyckats rädda sin monarks lif vid ett tillfälle då denne vågat sig för långt in bland fienderna — då fick Ulrika till sin innerliga glädje från de faderliga läpparna höra sadana ord som dessa: of—ns rask pojke, en riktig Bayard! vi få väl sep? — yBålstora nyheter, alldeles magnifika nyheter! utropade baronen, då han en afton med glädjesträlande ansigte trädde in i törmaket till sin hustru och dotter. lsans majestät konungen har med sin segerrike arme åter beträdt fosteriandets jord och ämnar nu besöka ätskilliga af sina provinser. Vid sin färd genom detta län gör han oss den oskattbara äran att dröja några timmar på värt kära Eriksvik. Min gamle vän hofmarskalken Riddersporre har genom bref underrättat mig om denna glada nyhet, äfvensom om dagen för högstdensammes hitkomst eller i morgon om fjorton dagar. Laten nu se, mina damer, att j anordnen allt på bästa sätt