Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 2

baronen och hane ridderlighet b utropade grefven i det han sprang upp ur sängen, Skulle jag hanske gå. ig åstad och lata döda mic oj af den fördömde boCmalen.7 som med som en hund pistolen lär träffa pricken på 16 stegs afstand och bandterar varjan som en regementsfäktmästarv! Då vore jag f—n så korkad. Men att för alltid lemna den tjusande flickan just da jag är nära målet. Bah. omister du en sta dig tusende åter, När jag riktigt betänker saken, så är det bäst som det är: en hustru blir ändå i längden en odräglig börda. — Benatsson!y yttrade han till betjenten, som i detsamma kom in med hans stöflar: befall kusken att han genast spänner för. Jag reser ofördröjligt årifrän. En timma sednare lemnade Flaxendorff Eriksvik och reste till hufvudstaden, hvarifrån han med första lägenhet begaf sig öfver till Paris. Ett godt bössskott från Eriksvik låg en liten gård, som för sitt natursköna, verkligen poetiska läge fått namnet Paradiset Detta paradis egdes af Fendrik Klinga, magister Lagerträds fosterfar. Vid hemkomsten från Eriksvik skyndadea sig magistern att uppsöka sin gamle vän och välgörare. IIau fann denne, en sjuttioårig, krutsprängd och ärrbetäckt buss, i trädgården, pysslande med hvarjehanda smått.