Norrländska Korrespondenten – 27 december 1867, sida 2

åter på mattan, medan man i hörnen yweker om allehanda olyckor. Ingen talar om det högt, fy man wet, att. poppa ide fan tåla att hörs vet, och em:van det skulle wara fynd att störa honom i hang tro på, att han och alla, hwilta stå i förbindelse i en högst owanlig grad beskyddade af Försynen. Tadas det hönt, sker sådant blott för att lata pappa weta, att Han i hwarje hänseente intager en afunråwärd ställning i staten, samhället och sällskapslijwet, att alla andra fe upp till honom, att det uti hand omnifning helt wisst finnas respettabelt folt, men ingen, fom aua hänsenden arv få lyd: liz. — för Al pappa genom mot fatferna ytterligare skall njuta fin lycka, uppmuntras hon med berättelser om hwilta tunga ccets slag fom här cm der falla ruadt omkring honom. Med unacfärligen dessa ord inleter em ut: läntsk tirning ett stärskådante oo England od) dess inre samt i förbh FVande till cetta ståcure Yttre Politik, ochetillän ger derejter: Engelmännen hafwa walt detta oswan anförda samiljesystem tull mönster: te wilja blott höra hwad som littlar örat, de wilja ide störas i sin tröm om, att be i alla hänseenten äro jortens utwalta felt. En och annan gäng emellunåt påpetur en elyckesåncl uppmärlsamheten på, att Rysslant rycker fram mot Znrien, men han röfwas uf eu allmän hyssjning, och man förröm: mer henom för vet han stör John LDull i tennes gtadeliga fielfbetrattelfer. Så höres öfwer Atlanten en start röst, fom ropar: Alabama! minnens Alabama! John Bull rusar upp; men Times, denna älskliga, omtäntsamma familjewän, gör honom uppmärkjam på, att hela Och dch ucv honom, äro historien bod från AÅ. tall O. fan efaör I ras med penningar och att han, som är en förmögen man, jöljaltligen ej bis höfwer att grubbla fia grå här i hut wudet för den skull. Så tomma fenierna och tjuta: Börel! tyrann! mördare! John Bull waknar åter upp, ruskar på fin toswiga tupg och frågar fig sjelf, om ret werkligen fan wara han, den af alla högattade och afundade, som tilltalas i ett få obiltadt språk. Men Times är åter framme och hwiskar honom i örat, att man blott behöjwer hänga ett par af de ver farlarne för att få ett flut på saken. Nu, högtärade Joha Bull, skref Times för ett halft dudsin dagar feran, fan iag meddela er den glädjande underrättelsen, att hela vet feniersla packet är stukart och omi sendet förbi. Och Times började få åter att gläfsa på romerska frågan och på all werldens andra tänkbara srågor och twister, hwilka komma den heder: tige John Bull att glömma, det han nagonsin hört talas om en feniest fråga. Hr John Bull fick å nye anlernina att sacka Gud, då han fia haru betänlliat Napoleon sacrat in fig i romerska frå gan, och rå han hörde huru hwarje ädelt tänkande mennijka hwisslade åt f. d. fången på stettet Ham. Men få tel graferas det au från London, att fe nierna spränaa hela hans hus to hiten, och alt mån ra menniffor på detta fått hafwa tilljatt feet. Det gär wäl vå life an länare, att hwiska John Bull i öronen sagan om hans egen lycka och hans grannes många weterpwärrigheter. Man måste underrätta honom om, att NA ord EEE —— — —