Norrländska Korrespondenten – 24 december 1867, sida 3

märkningar både vid detta och atskilliga andra tillfällen till en del förlorat sin vanliga sjelfbeherskning och derföre gått längre än han annars hade önskat. Och han utmanade er icke på stället? röt baronen. Åh nej; der noble grefven tillhör sonnolikt icke den sorts menniskor, som så lätt lata törolämpa sig, svarade Lagerträd föraktligt. Den pultronen! ... den krukan! ... den erkekujonen! utropade baronen i det han sprang upp från soffan och mätte golfvet med hastiga steg. Och en sådan skulle bli min mag! hm, hm ... vi få väl se ... vi få väl Se. Sedan hans upprörda sinnesstämning något lagt sig stannade han framför Lagerträd och npptog det afbrutna samtalet med fragan: vIIuru länge ämnar ni dröja qvar på orten, min unge vän? En åtta; högst fjorton dagar. Återvänder ni till akademien?oJag kan för ögonblicket icke så noga bestämma hvart det bär. Jag funderar starkt på att ändra vite genus.IIvad för slag! ni som redan gjort så vackra framsteg på den lärda banan. Hvad tänker ni då slå er pa? Det ligger ännu temligen dunkelt för mig.