Norrländska Korrespondenten – 24 december 1867, sida 3

jag intet svar, liksom jag vet att jag af honom har intet att hoppas, Ni är stolt, unge man, stolt som om ni vore en telning af vår första grefveätt och dessutom egde en de Geers rikedom, utropade baronen i det han med ett visst välbehag betraktade ynglingen. AIlade jag icke andra planer och eder ställning . . . ni förstår så hvem vet, hvem vet, ty ni eger min oinskränkta högaktning. IIvad jag kan göra för er framtida avancemang på er bana skall med största — —5 Nej, herr baronb afbröt Lagerträd i bestämd ton, odå ni nekar mig det högsta och dyrbaraste, vill jag icke emottaga nagra smulor. Jag vill endast hafva Gud, min gamle fosterfar och mig sjelt att tacka hädanefter som hittills för mina möjliga framgångar. Ni kan emellertid på annat sätt göra mig till er evige gäldenär, derigenom nemligen: att ni icke söker tvinga fröken Ulrika till giftermål med grefve Flaxendorff, ty han är henne fullkomligt ovärdig.o yNu gär ni in på ett område, som icke tillhör er, min bäste magister, yutrade baronen högdraget. Men apropos grefven, så munhöggos ju han och ni i går afton. Hvad var anledningen till denna dmålö?Lagerträd redogjorde för hvad som passerat och nämnde derjemte, att han af Flaxendorsss bitande och hånfulla an