Norrländska Korrespondenten – 20 december 1867, sida 3

J de olila lretsarne, från de hä till de lägre, förelomma — naturligti is med ten omstöpning ach modification be lefwenheten i de särsfilda klangjerna fan åstadjomma — samma omsorg för mode nienniskan, samma rörliga tungor, samma nybetsförråd och samma saler — sedan wider ljertat. saker fom dessa qwinlica karlos menter oc) konfoljer nlk mr åro mars ligen, öswer hujmud taget, tärlelspartier cd) ljenande isvnnerhet hmsnler perio ner, ech dassutom hwilten fom helft fom med egenskap ett sporra rrfitenheten, tom mer i deras wäg. J sråga em det fört nämnda mäste alla sel, alla lpten å bata eller endast å den ena of tontrabenterna ställes i solljus och under milecsfor: och der ncrlliga fel ide finnas att tillga i tillräcklig mängd, måste artificiella, tt tade och söymetelst ten mest utmärlta lärnmaskin sammarfrunra sadritater, få fom äkta wara, sssärpas ut i mammaden: ber te då anses gälla för tontant — då är tet få fom om bet med afscende på sanningen wore ögerskenjiqt och börtart lingaaute mont. — En nuntjart. en artilel, med rätta sallad utdurf nirg sem så ofta fonurer wännens oc wöwrin rang wän cd wåninna att tro ct) tän!a tåligt, ja, acutaf löpt om fin cgen nån, om sin egen mönirra, tills ctt boviltic gande, ett röttsärtigande cat rum. Urp. rättelse är lilwål just det få sällan ja näs:an aldrig fomma ifvöga istän cC sita hwarifrän nyrrättelje lunde wäntas, och med ssäl sorbhros. Ofta förorsasas får som ide ens tiden förmår att låla, får fom ide lälas of orvat ön tödren, och allt sådant emedan man moste ba nöget att föga, måste lonrersera: fonnafera utan färlef till eller affeende på sannirgen. J ösrigt ör allting få troliat: Det sallet, fom mon föger, at fid tetit Det san mappt wara anno lrnea, i vt minsta ide båttre. Objectet är då ntan allt, satrar allt, fom taltar för 10tti0rdigande, allt som är ädelt, allt fom fan lolla bätire afsigter. OM cm ett bättre opus frambrinans, lan man få fe en miss beläten blid, ton sorcentet förloras. De äro ingalunda fö, sem fördat den bittroste bland crsarenselcr, aj tetta få eslritiga onda, sem deck är ett onet för hela menskligheten, för dommunen och sör all religion. Och tet bejängdaste al elit, är, att man oftaft ser f. ft acliaionse betännare — erthodora eller disenters gör detsamma — wara, med afjcende på tvols rortering de bestältjammas:e och med af scende rå lögner i allmanhet de lättveg. naste, men föllan de för fräntinofies to då borde wäl, och detta med rätta. fomallere förbannelsen wara förwist rån fvifttiga områden. Sqwallersörbannelsen? Ja rent ut sagt. Med något bättre ord fan wål ei gerna det betecknas, wars weviningar, äro sädana, att mi, om wi ricktigt gäras ö till föremål för det nyfilna och onra 7doc hbaget, heldre skulle wilje fördraga wertningarna of några tum lallt frår.