Norrländska Korrespondenten – 17 december 1867, sida 2

IV. o Ar förflöto. Maries djupa sorg hade småningom gett vika för de granniaga och rörande omsorger hvunes andre far egnade henne, och lemnat rum för en stilla melankoli, som gaf nytt behag at den sköna flickans intagande ansiste. Med hvar dag slöto sig dessa tva ädla hjertan innerligare till hvarandra. Maries böjliga sinne hade vant sig att lata sig ledas af sin väns erfarenhet! en beständig omvardnad, en outtröttlig vaksamhet eldade hoiom för sin pupills lycka. ö Marie hade beundransvärdt motsvarat Karadecs bemödanden; nu 21 är fyllda, ansågs Marie Ilermier af alla som ett fulländadt ungt fruntimmer och manga friare hade redan anmält L