Norrländska Korrespondenten – 13 december 1867, sida 3

(Jnsändt.) Myndlingen eller i Minnen sedan Mars 1862. (Fortj. fr. föreg. nr). Eller är då till den grad lilgiltigt, att man ide bryr fig om, om man fems nav det åt glömskan och grafwen? Ar det litgiltigt, om man, at förattets och förgätenhetens natt lemnar största delen af medlemmarna af sin egen tommun och af individerna af sin egen nation med def representationsrätt, endajt man sjelf är ritligen, ja ofwerdrifwet repres jenterad? Frutterna, hwilka och Huru äro de —? Ähja, detta mete wi Noga. Kolportörerna hrr tyeori och mvattu hafwa ide underlåtit att jå wal på tors get och gatorna fom i wåra enfillota boningar wisa of dess rätta hallt och beskaffenhet; men wi wete ock att har allting är få lugnt, tyjt och ftilla, som om frutterna woro de aldra förträffliga: ste, de mest föta, macra och fambhjulls hälsosamma man lunde tänta sig. Ar detta då få litgiltigt? Kan man med lilguttighet åse, hura rill handhafware af wåra — lita mycket ardetarens och Yandtwertarens fom grosförens och handstandens, för att ide faga, tjenstemännens — angelägenheter wåljes sadana fom man: ligen ingenting sänna om arvetaren, och ofta icke uppfattat något så förwåndt, som arbetarens werlliga ställning i de olila asscenden, fom för hans existens för hos nom ofta äro obetingade men oundmwits liga casus under närwarande förhållans den. är det litgiltigt, om sadana män wåljas, fom ide tunna göra fig begrepp om, att arbetarens styfrar äro wärda lila mycket, om icke mera, än den riles, och att de äro förwärswade med hårdare ar bete, med förbruiandet af större tratt förrad, än affärsmannens, än kapitalistens stora kapitaler. Hwad är det som bestammer penningens wårde? Hwad är det fom inom penningmarlnadens atnosfer, utgör temperaturen och tommer Wereltursens termometer att oupphörligen salla och stiga, om icke egentligen den lättare eller swårare åttomsten af penningen? Hwad är det dä, fom för hwarje invivid sätter och följattligen äfwen i tommunala angelägenheter borde sätta det större eller mindre wårdet på samma tapital af före tjenta medel? Hwad, om ide beffaffenheten af det hwarigenom medlen förtjents, hwad, om ide det tyngre eller lättare arbetet, den större eller mindre anfträng: ningen, hwarmedelst penningen tvingats i wåra händer? Kan man tå — detta frågas åter — med litgiltighet, utan att af sjelftänsla uppmana att arbeta för, att bibringa hwarje menniska owäld och rätt wisa, ase, hurn personer, som äro vbes kanta om de mindre bemedlades, de min dre tarerades och de ide representerades Ä