II. Då UHermier inkommit i sitt rum, kastade han sig i en fatölj, och med ögonen fästade på golfvet, sjönk han i sorgsna grubblerier. Då dagen grydde, hade han omedvetet gett vika för i tröttheten och fallit i en orolig sömn. Han hade hvilat omkring en timme, då han väcktes af hårda slag på den yttre porten. Yrvaken for han upp ur fåtöljen; än under intrycket af sina plågsamma drömmar trodde han att hans cession redan var förklarad, och att man kom för att arrestera honom och föra honom till bysättningsfängel