Norrländska Korrespondenten – 6 december 1867, sida 3

des hållits denna höst, ansågs det minst 600 tunnor spanmål skulle för fommunens fattiga och mindre bemedlade be höfwas under instundande winter; men hwarifrån taga ett sådant parti utan penz ningar? En hjelp till ett sådant uppköp hade den andel af de anwisade ftatsmedlen, fom lunnat tomma Hässjö kommun tillgodo, warit om nemligen tomminalnämnden wåärdat fig om att på tid och ort anmäla det stora behof, fom inom kommunen förefunnits. Om och kommunal:nämnden för fin del anfett, att något statsbidrag ide för närwarande warit be höfligt, få hade den wäl ändå tunnat emottaga, hwad fom erbjudits, och för lommunens räkning insätta penningarne i någon bank, för att wid ett blifwande behof hafwa dem till att tillgå, då At minftone 3 a 4 års vänta funnat komma kommunens fattigtassa tillgoro ). Äter betalningen hade äfwen i fådant fall mar rit lätt att werkställa, då man blott bes höft hemta penningarne från banken. Hade man derjemte af statsmedlen erhållit nå got belopp såsom gåfwa — bwittet icke warit omöjligare för Hässjö än för Ljustorp — så hade det warit så mycket bättre. Åjwen dessa penningar hade warit be höfliga i tommunens sattigfas sa och gjort åätminstone någon lindring för de ffattdragande, fom genom de allt för orimligt stigande utgifterna till höger och wenster utsuges ända till benen. Detta fommunalnämndens härofwan nänmda förfaran: de är — i betraltande af omftändigheterna — hwad man kallar oförswarligt och har wäckt en stor harm inom tommunen.