Norrländska Korrespondenten – 6 december 1867, sida 3

Wäl wetande att mi lefwa utt uppe lysningens tidehwarf, nittonde fettet, får man det oaktadt uti de flesta kommuner på landet, då fråga är om wal af fyr resmän, fe och med ledsnad ersara, att den gamla slentrianen följes, nemligen att i en stämma endast några s. k. storgubbar, mot hwilla det ej är rådligt opponera fig, afgöra kommunens wigtigaste ären der och utse till styresmän, dem de för godt finna, de ma för öfrigt wara så dumma fom helst, med förbigående af manga Yngre, och för ändamålet mera passande, driftiga och energiska män. Blott de fom wäljas tillhöra den gamla lategorien, äro wälbefutna och stå i gunst hos wederbörande, få är allan rättfärdig het uppfyld. Man har så swårt för att anförtro några nyhetsmalare fommunens medel och göromål, och derföre måste det få gå, fom det fan, om och aldrig få hufwudlöst. Om wi talat någon osanning, äro wi beredda att emotse en wederläggning af wårt anförande, då mi widare hunna blifz wa i tillfälle att nogare belysa härofwan uppgifna förhållanden m. m. Emellertid må detta wara nog för denna gång. Hemmansegarc.