Norrländska Korrespondenten – 6 december 1867, sida 2

Kammarstollegium har nyligen afgifs wit ett högst märkvärdigt utlåtande, hwilket, om jag ide bedrager mia, kommer att bereda riksdagen mer än en bes kymmersam stund. Det gäller nemligen grundskatternas aflösning. Bondeståndet, fom ansåg fig företrädeswis, ehuru ganz ffa oegentligt, representera egarne till den hårdast onererade jorden, har under flera riksdagar föreslagit att egarne till denna jord skulle få friköpa den från arund: skatter. Men den ganska inwecklade frå: gan har hittills ide blifwit fullständigt utredd. Man har warit mera benänen för åtgärden, än enigheten om sättet huru derwid skulle tillwägagås, och alla, utom de ifrigaste påyrkarne, hafwa haft en dunkel aning derom att friköpningen skulle ådraga staten en förlust, andra olägenheter oberäknade. Man har äfwen befarat att det kapital, som staten erhöll såsom wederlag för grundräntorna, skulle konsumeras, ty staten är en swag fon: servator af rörliga kapitaler. Kammarlollegium har förr hållit fig wid förflas gens lösliga grunder, och verföre sagt nej! duger inte! Men få kom den filt nersatta arundffatts-tomiten med sitt för: slag. Det gick ut på wissa grundskatters friköpning af de räntegifware, fom vers till woro hågade. Således ett medel: wägsförslag, men äfwen lösligt uppgjordt. Det är nemligen klart att i de fomiterades förslag låg endast en halfmesyr, enär det är påtagligt att egaren af ven här: dast beskattade jorden ide skulle förmå friköpa ven. Kammarkollegium, öfwer förslaget hördt, har tagit steget ut och tillstyrkt, ide blott att alla grundräntorna skulle få friköpas medelst en bestämd afgift, som erlades under wissa år, utan äfwen att denna friköpning skulle blifwa obligatorisk för alla som hafwa jord från hwilka grundräntor utgå. J tretta förslag ligger onekligen en princip, och eu ganska stor princip, men få rarital, att särdeles landtmannapartiet i andra kammaren skall barna för den, och der: före skall det blifwa i hög grad intres: sant att erfara huru den saken mottar ges wid en kommande riksdag. Will nämnde parti fortfarande spela rollen af radikalt — i förbigående sagdt den swåraste rollen, säwida den skall utföras konseqvent — få måste det warmt för: orda fammarkollegii förslag. Men vi blifwa de flesta bland grundräntegifwarne få lagom belåtna, hwilka nu både klaga öfwer swårigheten att tomma ut med den vänta, fom te måäste erlägga på den i deras jord intecknade uppsägbara skulden, och öfwer fwårig: heten att balansera denna skuld, och hwiltas klagan nu ffall blifwa Ytterli: gare wärre deröfwer, att deras tapital: skuld ökas med det belopp, fom ve må ste erlägga för liqviderandet af grund: räntekapitalet, hwiltet hittills ide warit uppsägbart. Landshöfdingaruce äro anbefallta att uppmana lantskommunerna att tillse att spanmålstillgången blir tillräcklig till nästa sförd, samt stads och landstfommus nerna att bereta arbetstillsällen för dem fom deraf äro behof. — Dom. Sjlagtaren Pidert i Hals berstadt, fom, genom att ide låta under: söka de af honom slagtade swinen, brin: gade en stor olycka genom trikinsjukdom öswer staden, har nu fått fin dom lIy: rande på 5 års fängelse och 5 thalers