Norrländska Korrespondenten – 26 november 1867, sida 4

Om slaget wid Mentana, fom för närwarande afgjort Roms öre, strifwes, att tet war ewanliat blodiat och att man ide i mannaminne har flagits uti Jtalien med en sådan ömsesidia förbittring. Päfliga armeen, isynnerhet Zuoverne, ba aragalaat en sällsynt tapperhet Garibaldisterne, dessa skaror, hwilta man ansåg för få usla, ba erin: vat om den första franska repnblilens berömrda krigare. Jlla beklädde, barfeta, utfwultne ech illa bewäpnade, uthärdare re modiat chassepot-gewärens eld. De sprungo öjwer bögar of lik, för att sasta sig mot bajonetterna. Barn af 13 till 14 års ålder gingo till döden fom till eu fest, och föllo med utropet: Viva hItalia! Viva la libertå! De päfsixe Zouaverne, anställde ett förfärligt bor: bar, te gäfwo ingen parden; men utan fransmännens bistånd skulle ve ide fun: nat besegra Garibaltisterne. Genom jemförande af alla berättelser om slanet hor man kommit till det resultat: att stridekrafterna woro ungefär lika, men att de päflina moro öfwerlägsna genom deras bättre wapen och artilleri; att frans männen afgjorde slagets utgång; att Gar ribaldisterne, äfwen enligt deras motftåns dares omdöme, tämpade med stor tapper: het och ihärdighet. — Följande detaljer om general Garibaldis arrestering meddelas af flera ögonwittnen dertill: Efter att hafwa warit närwarande wid och del: tagit i upplösningen af ven friffare-får fom tämpat på päfliga området, blefwo