——— ——— — — EGE — Jag står icke ut; stönade gubben. — Skall jag sluta? frågade Faste, som i stället för trollstaf höll i handen en citron-klämmare. — Nej, nej, jag skall stärka mig litet! sade patronen. Derpå tog han upp en af punschbuteljerna ur kretsen och drack, men satte honom tillbaka med stor försigtighet. I detsamma brakade det häftigt, dubbeldörrarne vid salens andra ända flögo upp och en eld flammade derur. När elden slocknat, stod der en skepnad i hvit drägt, med ett blåblekt, spöklikt ansigte. Gubben föll på knä, knäppte ihop händerna och flåsade som en galt på slagtbänken. Besvärjaren sade med hög röst: starke ande, uppfyll denna ödmjuke dödliges bön och lär honom hvad det är, som tvingar jorden att gifva den yppersta grödan! Gestalten sträckte ut sin hand och hväste med djupaste bas, lik Dahlqvist som Mephistopheles! yIndustria et stercus b Längre kunde gubben icke uthärda den grufliga synen, utan rusade in i kammaren och kröp under sängen, flåsande och darrande lik en, som räddat sig ur ett brinaande hus, och fått ett slag af en ramlande bjelke. Först sedan Faste undanröjt alla spår af uppträdet och tändt upp flera