Derpå svepte hon noga omkring sig lakanet och sjönk åter ned i stolen, der hon satt framför honom lik en forntida vestal. De lätta draperierna förrådde att alla hennes lemmar skälfde. Faste blef häpnare än om hon varit ett spöke. Slutligen sade han: — vill mamsell Adelaide vara så god och taga ljuset och gå in i sin kammare? — Nej för Guds skull! låt mig stanna här, jag är icke säker derinne. — Uvad har händt? — Jag vaknade midt i natten och hörde tydligt att någon låg under min säng, han rörde på sig. han suckade. Jag begrep genast att det var den öfverdådige Kalle och flydde i min förvirring hit. — Åh, det är icke möjligt, det måste ha varit en dröm? — Han har flera gånger hotat att skrämma mig. — Det är kauske bäst att jag går dit och kör ut honom, sade Faste, glad att slippa undan. — Ja men tag med er nyckeln till detta rum, att han icke smyger sig hit. Faste gjorde som hon önskade, och gick med ljuset i handen in i hennes rum, hvartill dörren stod öppen. Han lyste in deri, men upptäckte ingen i rummet. Den hvita fästmöbädden var