Norrländska Korrespondenten – 15 november 1867, sida 2

framför den aflägsnare. Wi hafwa läst flera brrf från Nordlanden oh Finmarfen, ja äfwen från trakter inom detta stift, i hwilta brefskrifwarne alla öfmerensstämma deri, att man ide på långliga tider upplefwat ett sådant hårdår fom det nu förestående. J ett af brefwen Der ter det: Här i socknen finnas 2,500 munnar, som dagligen skola bespisas, och åt hwilta jorden ide gifwit ett enda mål mat. Spanmålsgrödan har bortfrusit, potatisen ger ingen afkastning, icke ens så mycket som utsädet, och äfwen höet har blifwit inbergadt i eländigt ffid. J ett annat bref berättas från Finmar len: Här råder ett gränslöst bekymmer för den kommande wintern; all gröda har slagit fel. Största delen af kfreaturen har måst neoslagtas i brist på foder, ty höet förderfwades under bergningen eller ligger ännu ute under snön, ingen potatis fås, och kornet har ide på långt när hunnit mogna. Härtill kommer ett dåligt resultat af fisket och en tidig winter i nöd, ytterlig nöd, förestår i hwarje hus och hwarje foja. Man motfer ett år och en nöd såsom 1812; o Gud, fe då i nåd ned till of!