Norrländska Korrespondenten – 12 november 1867, sida 4

En kort stund derefter inkom en annan lärgosse, och till honom frågares äfwen: Nå, hwad gör vu, Peter? — Jag hjelper Jonas. — Oslyldig önskan. Rårman F fatt med fina bära föner till borrs en bag, tå ber mar främmande. När vå ben ena gessen kände fia matt, men ogerna wille försaka någon af de mera söällsynta rätterna, utropare han helt lifliat: Ack, ren fom nu bare kusin Ullas mage! — En näsas wärde. Uti Bad-Crect i Anstralien hade för fort tid fedan ett par versoner råtat i gräl, fom snu art öf: wergick till ett ursinnigt slagsmål, hwars under den ene af kämparne, wid namn Malone, afbet ett ftyce af fin motftåndas res näsa. Han blef naturligtwis håättad, men ställdes mid domstolsförhöret åter på fri fot, sedan tärandens ombud tilltänna giwit, att hans tlient uppskattat wärdet of fin näsa till 120 pund sterling pr tum och dr Boyd mätt efter, att jemnt en half tum af näsan blifwit afbiten, hwarför Malone erdjudit sig att betala 60 pund, hwiltet anbud den stadade oc antagit. — Der försträckte predilanten. I en stor stad, hwarest många olita trosdefännelser herrskade, men hwarest den tatholffa war den rådande, Höll en gång en latholsk prest en firaffpredifan mot protestanterna. Som han på allt fött bemö dade fig att bewisa det alla protestanter stulle bli fördömda, utropade han slutligen i fin stora ifwer; att ingen enda prote stant blir salig, och stötte derwid med ar: men till bibeln, få att den föll från predilstolen, utan att han blef det warse. En förnäm herre befallde sin betjent, som war en neger, att upptaga boken och bära den upp till presten, emedan han trodde att den för tillfället ej lunde undwaras. Me gern tog boten oc) git helt fatta mellan follet upp på preditstolen. Den andlige, fom ännu hade mydet att göra med de fördömda proteftanterna, såg negern i döre ren upp till trappan, och då han Höll hv nom för djefwulen fjelf, hwilten wille an fälta honom för hans emot proteftanterna yttrade straffdom, förändrade han fin tränga ton och fade något ängslig: några un na mwäl bli — men då han såg, att ne gern med utsträckt hand tom uppför trap: pan, ropade han: och kanske många faliga. — 3 detsamma fom negern ännu närmare, och katholiten siret erbarmligt: lalla saliga! — alla saliga! 8 117 — På hand. Hör du, Mofes! ror pade en i sitt fönster liggande officer till en förbigående schackrare, har du lust att löpa min tandwerk af mig! — Ja, hwarför inte! blef swaret: här har löjt: nanten 10 öre på hand få länge — behåll tandwärken tills jag kommer och) hems tar den! — OQwiftig fråga. Twenne lärda, begge skarpa metafysici, woro tillsammans då den ena af dem blef stungen i huswudet af ett bi. — Hörpå bror! hwilten be nämning skall gifwas denna händelje, är det en hufwudsal eller är det en bisal? — Blyghet. Cn tidning i Gloucester omtalar, att i staden finnes en ung flida få olrg af fig att hon ej tillåter att Den friftlige betvaftaren finnes i hennes rum om natten! Trenne bröllop. En i Newyort boende herre firade nyligen på samma dag sitt eget guldbröllop, fin äldsta dotters silfwerbröllop och fin yngsta dotters bröllop. sjöfartsunderrättelsor. 1867. okt. 23 Magdalena, Nerust, passerat Helsogör under resa fr. Umeå t. Hull. — Meguus, Roublom, anl. till Bordeaux från Un eå — Zacharias, Broman, pass. Deal under resa från Hernosand till Oran. 26. Hernosand, Fällström, afg. fr. Havre till Hernösand. — Atlantic, Lidström, osg från Sundsvall til! Bristol. — Selma, Olsson, segelkl. från Antverpen till Cardiff eller Newcastle. 27. Express, Rodin, segelkl. från Antverpen till Sundsvall. 34. Pieter, Pettersson, alg. från Sundsvall till Bristol. — Maria Augusta, Forrsberg, afg. från Umeå till Medelhasvet. Nov. 2. Nancy, Renmansson, ale. från dito till dito. — — oh