J stället att bönhöra honom, lemnate man den fattige saten walet mellan att plifta 10 rdr för hög diet eller att undergå motswarande dietkur, oc) hang bett: lande förskaffade honom fri resa till Carlstad med ett för honom, såsom för: swarslös, oundgänalist refommendationgs bref till konungans höra befallninaghaf: wande derstätes. — Ett par andra ace fäller, den ene wan att qra skor, ben andre att fnåra rea, fingo i samma wefwa af Kristinehamns råthusrätt vom å tre månaters straffarbete, derjör att te, i brist af hyagliaa betyg, ajort sig ett par sjelfwe. — Alla tre herrarne woro yefante på staden. — Jfrån Arboga berättad att 194 kubikfot 5 kanner aåfwospanmål ifrän Fellingsbro och Arboga landeförsamling blifwit till Stockholms nndjättnivgetko: mite för Norrland afsänta, äfmensom att te personer af arbetsklacsen, hwilka nerburit spanmålen ifrån magasinct, wår arat emottaga betalning terför, unter yttrande, att så mycket måtte man wäl funna göra för nörställda lantsmän. — Om den skadade flickan från Larorby secken på Dalsland, fom den 8 Aus gusti, efter ett bar dagars sökande, an: träffades fönrerflagen och nästan liflös i en 88 fot dinp bergeskrefwa, berättar Amis N. WW följande: Den 5 åriga flickan synes för närwarande utom all fara. Efter te litna skadorna gwars stå: ett djupt ärr efter fåret å den när stan på twären afskurna tungan, twå tänder borta i mitten af underkäken, ett öppet fistelsår från tandlådan firar till höger om nnderkäfens micot; efter fåren å hufwutet synas å flera ställen hår: fria ärr, endast ett får war ännu bes täckt af en färskorpa. Det afbrutna lårbenet war wäl hopläkt, så att allt hopp finnes, att hon med tirten fan blifwa en i allo duglig och arbetsför menniska. — Clendöd. J Etefiö Hwad Nytt? förekommer följande ferrefpontengarti: kel. För kort tid seran lästes i en af wårt lanrs största tidningar söljande bes hjertanswärta borättelser, hwilfa jag bär: med will anföra. — En urmakare i Neftwed toa of rötfeber. Cmeran ren gamla fyrfonårten war full hare man lagt ett jortftycde dertill, och urmakaren war den förste fom skulle längas der. Dagen före begrafninaen fom urmakarens fon till det arafkapell ter fadren war bisatt och lät uppbryta fiftan för att ännu en gång få fe farren. Det war 11:e vagen efter hans tid, och alla fomiljemctiems marne woro samlade. En förfärlig syn mötte rem. Urmakaren hate steneöd lagts i tifstan. Swapninaen mar rifwen i trasor, ansiatet söndertlöst och nästan flådt samt blodigt, unterläppen war af: biten och ett fort stycke fört war afbitet från högra handen tillika med 3 fingrar; ja, den tödes hela lekamen wittnade om den fasanswärtraste dödskamp och den förfärligaste förtwiflan. — En i Kopens hamn boende skollärarinna har sagt: Då bon war ett litet barn dog hennes mor ter, men fastän denna hade legat lik i 8 bdapar och hade alla ett liks fännetecs fen, wille mannen deck ej låta bearafwa henne, enär det ej fanng tecken till för: ruttnelse. På aftonen uf 8:dte dagen waknate hustrun och lefte derefter i många år utan följder af fflentören. — En gästaifware, fom vött af smittosam sjukdom, blej efter fyra dagars förlopp begrafwen. Samma taa lekte några god: far på kyrkogårren. En af vem satte siq på den nyss uppkastade arafwen, och wid han ter fatt, tyckte han fig höra ett