Utter ttaltenstt mynt) tal Pilto belt VÄND tid och funnen bland de multnade tläderna ådagalade tydligen, att denna mörk: rets och förtwiflans bostad ännu ide war tillmurad i början af wårt århundrade. Om man rörde om i denna fuktiga swarta jord, dröjde det ej länge innan man upp: täckte menniskoben samt foptofwade lockar af lortare och längre hår, af hwiltet det senare synbarligen tillhört qwinnor. De personer, fom wero närwarande mid denna upptäckt, medtogo alla litet af denna jord och af detta hår sasom reliler af det pre sterliga tyranniet. Denna gabbia uppslukade de offer, af hwilla det war nödwändigt för den hes liga inqvisitionen att hwarje spår måtte förswinna. Den lucka, genom hwillen de nedstörtades i lällaren, motswaradef för: malet till andre bewakande paterns run, beläget i andra wåningen och till hwilket man kom direkte från domsalen Flera of munkarnas celler utwisade tecken, som antydde afskywärda hemligheter: i en sag man en qwinnohalsdut, i en annan en liten hatt, fom fyntes ha till: hört en flicka om tio eller toll är. J ans dra af dessa munkceller hittade man flera sandaler och kordonger, fom tillhört nuns nor, en slända, fmå torgar innehallande medaljer och radband, ämm ide färdiga strumpor fästade wid fina ftidor, och lut: ligen en barnsnurra och tläder tillhörande ett barn ännu i waggan. J en eell i jordwaningen sag man i golfwet en fyrlantig sten, litnande betäckningen öfwer eu graf. Man upplyjtade den och man såg en öppning, font ledde till en annan stor tällare: detta war hwad man tallade en vade in pace — gå i frid! Afwen der tunde, sedan stenen en gång blifvit lagd öfwer offrets hufwud, hwarlen ljus eller werldens buller intränga. Mian war i fred — in pace — och den olycdklige, lefwande begrafwen, dog af hunger emellan syra talla och stumma wäggar. En del af de andra tallrarne hade blifz wit tillstängd i förra setlet, sasom man lunde sinna genom att undersota murar: ue. J en af oesja woro gammalt stråp, tortopryonader och mattor upplagda i en hög. Da man röjde bort detta wisade jig en trappa, byggd i sjeljwa wäggen od) utför hwitten man tunde ga. Sedan man nedjstigit onelring trettio feg tom man till ett flags vestidus och sedan till Nius d. V — hans wertliga fängelser! Mäarten war der blandad med talt. J nagra af dessa underjordiska fangelser blefwo offren begrafna lefwande. De bes grofwos nemligen ända til axlarne i jord, blandad med talt, hwiltet tydligen wisade fig af stallningen på de lit, som befoltade denna förfärliga boning och af hwiltas stallningar man ännu unde finna deras tonvuljiviffa rörelser under lifwets sista ögondlick för att befria sig från kalten, fom allt starkare och startare grep oms tring deras leder. Slutligen woro ans dra lif placerade horisontelt det ena breds wid det andra. På alla dessa steletter safnades hufwudena, men de blefwo aterz funna, liggande i ett hörn af rummet. Den 4 April 1849 beslöt regeringen för vomerffa republiten, att inqvisitionens byggnader stalle förwandlas till bostäder för fattiga jamiljer, hwiltas nuwarande bostader woro alltför trånga oc) osunda. Handelserna förhindrade utförandet af detta beslut. Byagnaderna ha blifwit förmanos lade till moderna fängelser; men de bils der, fom äro målade på wäggarne, de in skriptioner, som tommentera dem, bära wittnesbörd om allt det förfärande i den gamla institutionen. Odlidteligt i sitt hat sände hofwet i Rom förlatelsen i landsftytt till himlen. Wid hwarje steg i korridorerna synes öfwer hwarje dörr en stor Kristusbild, tecknad icke efter de evangeliska traditionerna med ett uttryck of smarta od) godhet, utan efter ingvifiz tionens system, d. w. s. hotfullt uedolicz tande från höjden af torset. Tva vandrare. (Imit. efter en spansk romans). Tvenne vandrare i Spanien möttes, Der ett värdshus stod på enslig hed. — — —4 UL bal FA