Augusta kom. Hon hade antagit en lugnare bållning; men en hög rornad purprade ännu hennes kinder. Jag mille tacka henne för gardinerna, men wågade ej åter uppröra henne. Hon förefom mia, säganre, under det kaffet dracks: Fog ber mamma intyga, att det mar på mammas befallning jag hängde upp A2 AA