8. r8 bra tungt, om man icke kunde lätta det med en sup ibland. Nå, herrn måtte väl veta hur det är med rågen? Stiger han i Upsala? — Ja, på bondryggarna uppför rådhustrappan, och sedan faller han sakta ur säckarna på golfvet? — Ha ha, herrn är mig en lustigkurre, tror jag, då skola vi nog komma öfverens. Men har herrn icke hört något nytt? Nägot mäste ha händt? — Nej, som jag säger, ingenting nytt under solen. — Icke någon eldsvåda, någon liten skogseld i den långa torkan. — IIerr patron! skrek en piga, som tittade in genom dörren, badstun brinner! Patronen rusade upp så häftigt, att han skuffade till bordet, så att glas och talrikar hoppade, alla följde hans föresyn, utom Kalle, som icke ville släppa sin pannkaka med sylt. — Det var en ryslig olycka, skrek patronen och vojade sig, nya badstun, som kostat mig tvåhundra riksdaler banko, Alltid skall jag lida förluster. Det är nedrigt! — Pappa ville ju ha en eldsvåda nyss, sade den näsvise ynglingen, men gubben hörde icke, utan rusade ut, bekymrad öfver en nyhet, som rörde hans eget skinn, Fru Krak följde alltid troget sin man i lust och nöd. När ynglingen ändtligen hunnit få slut på pannkakan och begagnat uppgäng en 8 ståndelsen, för att obemärkt häfva för sig ett par skedar sylt, ilade äfven han ut för att skåda eldsvådan; då blef den nykomne ensam med mamsell Adelaide, som tog nyheten om eldsvådan lugnt, emedan hon visste att badstugan låg enstaka långt från gården; hon var dessutom icke ett sådant fruntimmer, som väsnas i farans stund, utan att dock kunna hjelpa. — Jag har ett bref till mamsell Adelaide, sade informatorn med en så hemlighetsfull uppsyn, att hon genast anade ifrån hvem brefvet var, och blef högröd. Adelaide mottog brefvet och ögnade hastigt deri; informatorn började genast sina betraktelser; hon darrade, då hon såg stilen, nickade vänligt at Faste, sprang bort för att läsa brefvet utan vittnen, och trodde sig säkert vara redan utom dörren, emedan hon förde det hvita bladet hastigt till sina röda läppar. Fredrik Faste log och anförde Buchanans climax: Qui te videt, beatus est, beatior, qui te audiet; qui basiat, semideus est. qui te potitur, est deus. (Den som ser dig blifver säll, Sällare den som dig hör, Halfgud den som kysser dig, Den som får dig blifver gud.) Patron Krak återvände snart från eldsvådan och syntes lugnad. Jag blef genast en smula haj, när jag hörde att badstugan brann, sedan ihåg att hon är så högt brandförsäkrad, att det är nästan en vinst att hon brinner. Jag har skog sjelf och kan bygga med eget folk. Klockan är bara nio, vi kunna språka en stund. — Må göra, sade Faste tryggt, jag vill höra patrons önskningar, angående gossen. — Det fägnar mig. käraste jag eger, han arfving. Han får mycket penningar efter mig och behöfver icke trängas med fattiga pojkar om statens smulor. Men jag har erfarit, att med all min klokhet har jag måst ligga i händerna på jurister, derföre vill jag att min son skall studera och lära sig juridik. I vår krångliga tid behöfver man både näbbar och klor för att behålla sin egendom. Kan herrn göra honom till student? — Det skall gå lätt, ty jag har hört att han har godt hufvud. — Ja visst, han brås mycket på mig, men har slagit sig på åtskilliga oarter, sedan han blifvit större. Mamma är för eftergifven, jag har icke tid att hålla styr på honom. Han skryter och vill spela öfversittare, han vill icke läsa utan bara roa sig, och men jag kom Gossen är det är min enda jag fruktar, att han tycker mera om starka drycker, än det duger för en så ung gosse. Ehuru gubben sjelf hade samma fel, att skryta och supa i större grad, väckte de hans fruktan, då han såg dem hos sin son, — Kan herrn taga ur honom det der, så skall jag blifva mycket tacksam. Jag gifver herrn full makt öfver honom. Rappa honom, om han icke lyder. Jag sjelf har icke hjerta dertill. — Icke heller jag, svarade informatorn, stryk gör små barn till trälar; de större blifva ens lifstidsfiender. Bättre medel finnas. — Det skulle roa mig att få höra. Jag har många gånger sagt honom sanningen, men ord bita icke på honom. — Det säkraste medlet att uppfostra ungdom är god föresyn. Ynglingar taga lätt efter hvad de se dagligen göras. — Jaså, herrn menar att han tagit efter mig att tycka om starka varor. Men jag är stark sjelf, och har aldrig öfverskridit måttan af någonting; jag skryter aldrig, ty hvad jag säger om mig sjelf, är rena sanningen; jag spelar icke öfversittare, utan jag utöfvar blott mitt husbondevälde som en karl, som icke later spela mig på näsan. Jag dricker dessutom aldrig mer än jag tål. Informatorn smålog och svarade: