Något att betänka med anledning af nöden i Norrland. (Ur Norrlands-posten.) Den ständigt äterkommande nöten i Norrland måste, seran nödiga mått och steg blifwit widtagna för afhjelpandet af stundens behof, tomma fojterlandswännen att söka uttänta medel för att förekomma detta onda för framtiden. Det är icke ett tillfälligt ondt, säsom en öfwerswämning eller en hagelskada, som förstört skörtens förhoppningar, eler en eltewåda, fom förtärt dess behållning, det är en så ständigt återkommande nöd, att fnappt vet ena årets understöd af staten hunnit utgifwas, förr än det andra och ännu drygare fordras. Men Swerige kan och bör ej hafwa det i så många fall rika Norrland till ett fattigbus, fom nära på årligen beskattar det allmänna ech de enskilta på millioner rikscaler. Det onda besticker sig djupare: än uti en tillfällig naturolycka, än uti detta och förra årets frostskador, och fan ide wara en ensam följd af luftitredöförhållandet, ty Norrland är wisst ide en få obeboelig och fattig traft, att det